Stödcellslinjer

Stödcellslinjer, eller stödceller, är odlade celler som används som ett stödjande lager i kulturer av andra celler, särskilt pluripotenta stamceller som embryonala stamceller och inducerade pluripotenta stamceller (iPSCs). De skapar en lämplig mikro-miljö genom ytfäste, produktion av tillväxtfaktorer och cell‑cellkontakter som främjar överlevnad och bevarande av pluripotens under kulturen.

Feeder-lagret består vanligtvis av inaktiverade celler så att de inte delar sig, samtidigt som de fortsätter att stödja den växande cellen. Inaktiveringen uppnås oftast med mitomycin C eller gammastrålning, vilket tillåter stödjande funktioner utan att laga ny delning.

Vanliga stödcellslinjer inkluderar mössbaserade embryonala fibroblaster (MEFs), som traditionellt används för att underhålla ESCs och iPSCs, samt humana fibroblastlinjer som används i humaninriktade kulturer. Feeder-lagret kan också bestå av specifika celltyper odlade för att producera en stabil miljö och sekretionsprofil.

Fördelarna med stödcellslinjer inkluderar förbättrat fäste, tillväxt och bevarande av pluripotens jämfört med vissa feeder-fria system. Begränsningar är risker för korskontaminering mellan arter, batchvariation och ospecificerad sekretionsprofil som kan påverka cellernas beteende. I kliniska tillämpningar överväger man ofta xenofri eller helt definierade kultursystem och övergår till feeder-fria metoder där komponenterna är noggrant kontrollerade.