Språksituationen

Språksituationen är ett sociolingvistiskt begrepp som beskriver hur språk används i ett område eller av en grupp människor vid en given tid. Den omfattar vilka språk som finns, hur många som behärskar dem och i vilka sammanhang språken används. Den tar också upp språkets status och hur viktigt det upplevs av talarna.

Faktorer som formar språksituationen inkluderar historiska kontakter, migration, språkpolitik, utbildningssystem och medierna. Domänerna där språk används – hem, skola, arbete, offentlighet – samt attityder hos föräldrar och samhället påverkar hur stabilt ett språk är och hur ofta det vidareförmedlas till nästa generation. Språksituationen kan visa språklig mångfald eller tecken på språkutrotning inom en befolkning.

Vanliga sätt att studera språksituationen är att kartlägga antal talare, generationsöverföring, officiell status, användning i utbildning och media samt offentliga attityder. Begrepp som bilingualism, diglossia, språkplanering och språkpolitik används för att förstå och påverka situationen. Internationella ramar som UNESCO:s bedömningar av språkens vitalitet förekommer i forskningen.

Språksituationen är kontextkänslig och kan förändras över tid med nya generationer, politiska beslut och teknologisk utveckling. Den är central för förståelsen av språklig mångfald, utbildningsbehov och kulturarv samt för beslutsfattande kring språkstöd och skydd av minoriteter.