Sockerförbrukning

Sockerförbrukning avser den mängd socker som konsumeras av en individ eller en befolkning under en viss tidsperiod. Begreppet används särskilt om tillsatt socker i livsmedel och drycker, till skillnad mot socker som förekommer naturligt i frukt, mjölk eller andra livsmedel.

Mätning och rekommendationer görs vanligtvis i gram tillsatt socker per dag eller som andel av det totala energiintaget. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att tillsatt socker utgör mindre än 10 procent av det dagliga energiintaget, och gärna under 5 procent för ytterligare hälsofördelar. Nationella riktlinjer kan variera och de flesta innehåller även tydliga uppdelningar mellan tillsatt socker och naturligt socker.

Hälsokonsekvenserna av hög sockerförbrukning är flera. En hög konsumtion kopplas till ökad risk för övervikt och fetma, karies, typ 2-diabetes och vissa hjärt-kärlsjukdomar. Effekterna beror delvis på kaloriberikningen och kostens övriga näringskvalitet. Socker i drycker bidrar ofta till högre kalorintag och lägre mättnad jämfört med fasta livsmedel.

Trender och policyer varierar över tid och regioner. Många länder övervakar sockerförbrukningen, inför skatter på sockerhaltiga drycker eller krav på tydligare märkningsinformation. Industrin har också åtaganden om reformulering och reducering av sockerhalten i många produkter.

Begränsningar och skillnader i data uppstår mellan olika åldersgrupper, socioekonomiska grupper och regioner, samt mellan tillsatt och naturligt socker. Kultur, tillgång till söta produkter och marknadsföring spelar viktiga roller i konsumtionsmönstren.