Skörbjugg

Skörbjugg, eller scurvy, är en sjukdom som uppstår vid svår brist på vitamin C (askorbinsyra) hos människor. Eftersom människan inte kan bilda vitamin C själv måste det tillföras via kosten. Brist uppträder vanligtvis efter flera veckor utan tillräcklig konsumtion av färska frukter och grönsaker.

Symtom inkluderar trötthet, svaghet och irritabilitet, svullna och lättblödande tandkött, tandlossning, blodningar i huden, lätt blåmärken, led- och muskelvärk samt dålig sårläkningsförmåga och ibland anemi. Om skörbjugg inte behandlas kan tillståndet bli livshotande.

Orsaken är brist på vitamin C som behövs som kofaktor för kollagens hydroxylation, vilket är viktigt för vävnaders hållfasthet. Utan vitamin C försämras kollagensyntesen och vävnadsskada uppstår.

Diagnos ställs främst utifrån klinisk bild och kosthistorik; laboratorieprov kan visa mycket lågt ascorbat i plasma. Differentialdiagnoser inkluderar järnbristanemi, andra blodsjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

Behandling består av tillförsel av vitamin C, vanligtvis 100–300 mg per dag tills symtomen förbättras. De flesta upplever snabb återhämtning inom dagar till veckor. I modern vård är skörbjugg sällsynt om kosten är varierad; utan behandling kan den vara dödlig.

Förebyggande åtgärder: regelbundet intag av vitamin C-rika livsmedel såsom citrusfrukter, bär, potatis och gröna grönsaker.

Historiskt har skörbjugg varit vanligt bland sjöfolk och andra grupper med begränsad tillgång till färska livsmedel. James Lind genomförde 1747 en prövning som visade att citrus minskar skörbjugg, vilket ledde till citrus i flottan. Vitamin C isolerades som askorbinsyra i slutet av 1920-talet, och upptäckten förklarade sjukdomens mekanismer.