Skripttypsnitt

Skripttypsnitt är en kategori typsnitt som efterliknar handskrift eller kalligrafi. De kännetecknas ofta av flytande, sammanlänkade bokstäver, varianter i strokebredd och dekorativa svansar eller swashes. Skripttypsnitt används i första hand för rubriker, logotyper, inbjudningar och annan displaytext där uttryckets personlighet är viktigare än maximal läsbarhet.

Historiskt har skripttypsnitt rötter i handskriftstraditioner som copperplate, Spencerian och olika borstkalligrafiska stilar. I tryckteknik och senare i digital typografi utvecklades designprinciper för att bevara handskriftskaraktären samtidigt som de anpassades för reproduktion och läsbarhet.

I praktiken delas skripttypsnitt ofta in i formella script (kalligrafiska, eleganta) och casual eller brush scripts (ledigare, impulsiva). Vissa är helt sammanlänkade, andra består av separat placerade bokstavsformer. Digitala tekniker, såsom OpenType-funktioner (ligaturer, kontextuella alternativer, swashes), möjliggör mer naturliga övergångar och variationer mellan tecken.

Design- och användningsöverväganden inkluderar kontrast i strokebredd, lutning, x-höjd, kerning och läsbarhet i små storlekar. Skripttypsnitt är generellt olämpliga för långa brödtexter och bör användas sparsamt för att inte försämra tillgänglighet. Vid publicering på webben är filformat (OTF/TTF/WOFF), licensiering och prestanda viktiga faktorer.