Skelettbildande

Skelettbildande är ett adjektiv som används för att beskriva egenskaper, celler eller processer som bygger eller formar skelettet hos en organism eller konstruktion. Ordet kommer från skelett och bildande, och används framför allt inom biologi, anatomi och biomaterialforskning.

Inom utvecklings- och embryologi är skelettbildning central. Hos vertebrater sker benbildning genom ossifikation, som delas in i intramembranös ossifikation där ben bildas direkt i bindväv, och endokondral ossifikation där brosk fungerar som förstadium innan ben bildas.

Viktiga celltyper är benbildande celler (osteoblaster) som bildar benvävnad och bryter ner den vid behov, samt kondroblaster som bildar brosk som kan användas i endokondral ossifikation. Hos många invertebrater sker skelettbildning genom biomineralisering av skal eller exoskelett med mineraler som kalciumkarbonat eller kalciumfosfat.

I medicinsk forskning och vävnadsteknik används begreppet för att beskriva material och strategier som främjar skelettbildning, exempelvis implantat och scaffold som stödjer osteointegration och bennybildning.

Termen används generellt som en beskrivande term och betonar bildandet av stödjande strukturer snarare än själva organismens funktion.