Sjöfartsplanering

Sjöfartsplanering är planeringen av sjöfartens användning av havs- och kustområden samt relaterad infrastruktur inom ett geografiskt område, ofta ett land eller en kustregion. Syftet är att främja ett säkert, effektivt och miljömässigt hållbart transportsystem genom att samordna fartygsrörelser, farleder, hamnar, kajer, maritima logistikknutor och kopplingar till landbaserad infrastruktur och regional utveckling.

Planeringen omfattar flera utvecklingsområden: farledsplanering och hamnplanering; utnyttjande av havsrum för verksamheter som offshore, vindkraft och fiske; bedömningar av risker och miljöpåverkan; säkerhet och beredskap; samt hänsyn till ekonomisk utveckling och sysselsättning. Planeringsprocessen präglas av samråd, utredningar, beslut och uppföljning, där myndigheter, regioner, näringsliv och civilsamhället deltar.

Regelverk och metoder inkluderar internationella och nationella standarder för säkerhet och miljöskydd samt EU:s ramverk för Maritime Spatial Planning, som syftar till sammanhållen planering av havsrum. Användbara verktyg är trafikutvärderingar baserade på AIS-data, havs- och kustmiljödata, prognoser, risk- och konsekvensbedömningar samt olika typer av planeringsdokument som farledsplaner och hamn- eller områdeplaner.

I Sverige koordineras sjöfartsplanering mellan myndigheter ansvariga för sjöfart, vatten och infrastruktur, samt regionala och kommunala aktörer, i nära kontakt med nationell transport- och miljöpolitik. Målen är att förbättra trafiksäkerheten, öka kapaciteten där behov finns, och minska miljöpåverkan samt bygga resilience mot klimatförändringar som översvämningar och stormar.