Självstyrelsen

Självstyrelsen är principen och praktiken att ett geografiskt område eller samhälle har befogenhet att sköta sina egna inre angelägenheter inom ramen för en större stat. Den förekommer i olika former, främst som kommunal självstyrelse och territoriell autonomi.

Kommunal självstyrelse innebär att kommuner och regioner kan besluta om frågor som utbildning, socialtjänst, planering, lokala skatter och regleringar inom ramen för nationell lagstiftning. Denna form av självstyre är en grundläggande del av den nordiska och europeiska konstitutionella traditionen och möjliggör lokal anpassning efter invånares behov samtidigt som staten upprätthåller en gemensam rättsordning.

Territoriell autonomi innebär en högre grad av självbestämmande för ett särskilt område som behåller viss representation inom staten men kontrollerar ett bredare uppsättning inre befogenheter. Ett framträdande nordiskt exempel är Åland; efter ett avtal under Nationernas förbund erhöll Åland omfattande självstyrelse. Åland har eget parlament och egen regering och ansvarar för utbildning, hälso- och sjukvård, kultur och beskattning inom ramarna för autonomin. Den finska centralregeringen kvarstår som ansvarig för utrikespolitik, försvar och vissa övergripande områden. Självstyrelsen regleras av särskild autonom lagstiftning och internationella överenskommelser, samt av Finlands konstitution.

Autonomiformerna varierar mellan länderna men delar målet att stärka lokal beslutanderätt, skydda regional identitet och balansera regionala intressen med nationell enhet. De är normalt föremål för statlig tillsyn för att säkerställa överensstämmelse med konstitutionella och internationella förpliktelser.