Samlingsrören

Samlingsrören är en del av njurens urinbildande system och ansvarar för slutlig bearbetning och transport av urinen från nefronens samlingssegment till njurbäckenet. De finns i två huvudområden: kortikala samlingsrören i njurens cortex och medullära samlingsrör i medullan. Dessa rör mynnar ut i papillrör (ductus papillares) som i sin tur leder urin vidare till njurbäckenet och vidare till urinvägarna.

Histologiskt består samlingsrören av enkelkubiskt epitel och två dominerande celltyper: principalceller och interkalade celler. Principalcellerna deltar främst i Na+-reabsorption och reglerar vattenpermeabiliteten i luminalmembranen, särskilt genom vattenkanalerna aquaporin-2. Interkalade celler är viktiga för kroppens syra-bas-balans genom sekretion av H+ och/eller reabsorption av bicarbonat.

Reglering och transport i samlingsrören styrs av flera hormoner och elektrolyter. Antidiuretiskt hormon (ADH) ökar vattenpermeabiliteten genom att inducera insertion av aquaporin-2 i luminalmembranen, vilket gör att vatten reas upp vid behov och urin blir koncentrerad. Aldosteron ökar Na+reabsorption i samlingsrören genom uppreglering av ENaC-kanaler och Na+/K+-ATPas, vilket ofta ökar K+utsöndring. RAAS och andra faktorer påverkar också elektrolytbalansen. Urea transporter (till exempel UT-A1/UT-A3) medverkar i urea-recycling som bidrar till medullära osmolariteten och därmed möjliggör ytterligare vattenreabsorption i samlingsrören.

Samlingsrören spelar därmed en central roll i regleringen av urinens koncentration och kroppens vätskebalans. Avvikelser i deras funktion kan påverka urinens dess koncentration och syra-bas-balans, vilket vid kliniska tillstånd kan bidra till polyuri eller svårigheter att koncentrera urin.