Ryggmärgsstimulering

Ryggmärgsstimulering, även känt som spinal cord stimulation (SCS) på engelska, är en medicinsk behandling som används för att lindra kronisk smärta. Behandlingen innebär att små elektriska impulser skickas till ryggmärgen via implanterade elektroder. Dessa impulser är avsedda att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan, och ersätter dem med en mer behaglig känsla, ofta beskriven som ett kittlande eller stickande.

Processen involverar vanligtvis en testfas där elektroderna placeras temporärt för att utvärdera effekten av stimuleringen innan en permanent implantation görs. Om testfasen är framgångsrik, implanteras en liten batteridriven generator, liknande en pacemaker, under huden i skinkan eller buken. Denna generator skickar sedan ström genom elektroderna.

Ryggmärgsstimulering används främst för att behandla kronisk smärta i rygg, ben eller armar som inte har lindrats av andra behandlingsmetoder. Vanliga indikationer inkluderar nervskador efter operationer, radikulopati (nervrotspåverkan), komplexa regionala smärtsyndrom (CRPS) och ischias. Behandlingen kan också användas för att hantera vissa typer av smärta associerade med kärlkramp.

Precis som med alla medicinska ingrepp finns det potentiella risker och biverkningar associerade med ryggmärgsstimulering. Dessa kan inkludera infektion, elektrodmigration, eller att stimuleringen inte ger tillräcklig smärtlindring. Det är en behandling som kräver noggrann utvärdering av en smärtläkare för att avgöra om den är lämplig för en specifik patient.