Reningsprocesser

Reningsprocesser är olika metoder som används för att avlägsna föroreningar från vätskor eller gaser. Syftet är oftast att uppnå en säker eller återanvändbar kvalitet, möta myndighetskrav eller minska miljöpåverkan.

Reningsprocesser kan delas in i fysiska, kemiska, biologiska och kombinerade metoder. Fysiska processer avlägsnar partiklar utan kemikalier, exempelvis sedimentering, filtrering och centrifugering. Kemiska processer bygger på kemiska reaktioner eller bindningar, som fällning, koagulering eller jonbyte. Biologiska processer utnyttjar mikroorganismer för att nedbryta organiska ämnen och näringssalter, vanligen i avloppsrening. Kombinerade processer kombinerar flera metoder för ökad effektivitet, till exempel biologisk behandling följt av filtration eller membranprocesser efter fällning.

Inom vattenrening används koagulering/fällning, sedimentering, filtrering och desinfektion. Avancerade tekniker inkluderar membranfiltrering (ultrafiltration, nanofiltration, omvänd osmos), adsorption med aktivt kol samt jonbyte för borttagning av små och oönskade ämnen.

Luftrening omfattar avlägsnande av partiklar och föroreningar från luft, med filtrering, elektrostatisk avskiljning och scrubbers. Inom mark- och grundvatten används in situ- och ex situ-metoder såsom biologisk nedbrytning, kemisk oxidation och jordfilter.

Valet av reningsprocess påverkas av föroreningstyp, volym, kostnader, energibehov och regelverk. Ofta används kombinationer av flera metoder för att uppnå krav, möjliggöra återbruk av vatten eller luft och undvika biprodukter.