Råvattenbehandling

Råvattenbehandling är samlingen av processer som används för att omvandla obearbetat vatten från naturliga källor till drickbart vatten eller annat processvatten. Vattnet kan komma från ytvatten, som sjöar och vattendrag, eller grundvatten. Kvaliteten varierar över tid och påverkas av säsong, väder, mänskliga verksamheter och naturförhållanden, vilket kräver anpassade behandlingssteg.

Vanliga föroreningar i råvatten inkluderar suspenderade partiklar, organiska och oorganiska ämnen, järn och mangan, samt mikroorganismer. Smak, lukt och korrosionsproblem i distributionsnätet kan också motivera särskilda behandlingar. Behandlingen syftar till att uppnå fastställda kvalitetskrav som följer nationella och internationella riktlinjer, till exempel dricksvattendirektiv och WHO:s riktlinjer.

Typiska behandlingssteg är förbehandling med avlägsnande av större partiklar, koagulation och flockkulering för att samla små partiklar, följt av sedimentation eller snabbfiltrering. Filtrering i sand- eller multimediapriter används för att avlägsna kvarvarande partiklar. Desinfektion med klor, ozon eller UV-ljus används för att inaktivera mikroorganismer. Justering av pH och tillsats av korrosionsinhibitorer vid behov minskar korrosion i rörnätet. Avancerade metoder som membranfiltrering (MF/UF/NF/RO) ochjonbytare används i särskilda sammanhang eller när mycket noggrann avskiljning krävs. Aktivt kol kan användas för att reducera smak, lukt och organiska ämnen.

Kvalitetskontroll innefattar regelbunden mikrobiologisk övervakning, mätning av turbiditet, kvarvarande desinfektionsmedel och kemiska parametrar. Den färdigbehandlade vattnet lagras i vattenreservoarer och pumpas ut i distributionsnätet med kontinuerlig uppföljning av desinfektionsnivåer och tillsyn.