Pulssignaler

Pulssignaler är signaler där information överförs med kortvariga energipåslag, eller pulser, i en elektronisk eller optisk ledare. En pulssignal består vanligtvis av en eller flera korta toppar med definierad amplitud och pulsbredd. Pulsens frekvens eller repetitionstakt bestämmer hur ofta pulser uppstår, och formen påverkar signalens spektrum. Vanliga pulsformer är rektangulära (fyrkantiga), Gaussiska och exponentiella avklingningar. Kortare pulsar ger bredare spektrum och kan därmed bära högre informationshastighet men kräver bredbandig utrustning.

Pulser kan genereras med pulsgeneratorer, oscillatorer, mikrocontrollers eller digitala kretsar; inom optik används ofta laserdioder eller ljuskällor tillsammans med modulatorer. Diagnostik och mätning av pulssignaler sker med oscilloskop, samplingoscilloskop, spektrumanalysator samt snabb fotodetektor och ibland tidsupplösta mätningar.

Användningar inkluderar digital kommunikation där pulser bär information (till exempel NRZ, pulslängdsmodulation och pulsbreddsmodulation), tidsbaserade koder, radarsystem och lidar, samt ultraljud och vissa medicinska bild- eller behandlingssystem.

Viktiga utmaningar är jitter, distorsion, dispersion i media och begränsningar i uppsamplings- eller avbildningsutrustning som påverkar precision och tolkning av pulserna.

Sammanfattningsvis är pulssignaler en grundläggande byggsten inom både kommunikation och imaging där information kodas i tiden och i pulsens längd eller upprepade mönster.