PERTmetoden

PERTmetoden, eller *Program Evaluation and Review Technique*, är en projektstyrningsmetod utvecklad under 1950-talet av den amerikanska marinen för att planera och schemalägga komplexa projekt, särskilt inom rymdprogrammet Polaris. Metoden syftar till att visualisera projektets aktiviteter, beroenden och kritiska vägar för att effektivisera tidplanering och resursallokering.

PERT bygger på en nätverksbaserad modell där projektet delas in i enheter av arbete, kallade *aktiviteter*, som sedan kopplas samman i en logisk sekvens. Varje aktivitet tilldelas en tidsram, antingen som en fast tid eller som en tidsintervall (optimistisk, mest sannolik och pessimistisk). Genom att beräkna förväntad tid och varians för varje aktivitet kan metoden identifiera den kritiska vägen (*critical path*), det vill säga den sekvens av aktiviteter som bestämmer projektets totala längd. Fördröjningar längs denna väg påverkar därför hela projektets tidplan.

PERT är särskilt användbart för projekt med osäkra tidsramar eller komplexa beroenden, då den tillåter flexibilitet i planeringen. Metoden kombineras ofta med *CPM* (Critical Path Method) för att förbättra noggrannheten i schemaläggningen. Genom att använda PERT kan projektledare förutse risker, prioritera uppgifter och optimera resursanvändningen.

Idag används PERTmetoden inom olika branscher, inklusive byggnad, IT, forskning och logistik, för att strukturera projekt och säkerställa att mål uppnås inom angivna tidsramar. Trots att moderna verktyg som Gantt-diagram och digitala projektstyrningsprogram har utvecklats, förblir PERT en grundläggande teknik inom projektmanagement för att analysera och hantera komplexa processer.