Nettotillgångar

Nettotillgångar är ett centralt begrepp inom redovisning som beskriver det återstående intresset i en organisations tillgångar efter avdrag för skulder. För vinstdrivande företag motsvarar nettotillgångarna i praktiken eget kapital: ägarnas andel i företaget, inklusive aktiekapital, reserver och årets resultat. I finansiell rapportering används nettotillgångar i balansräkningen som ett mått på företagets finansiella styrka.

Beräkningen är enkel: nettotillgångar = tillgångar − skulder. Positiva nettotillgångar indikerar solvens och potentiell självfinansieringsförmåga, medan negativa nettotillgångar pekar mot underskott eller högre skuldsättningsgrad. I ideella organisationer används ofta begreppen nettotillgångar och delas vanligtvis in i obundna nettotillgångar, tillfälligt bundna nettotillgångar och permanenta bundna nettotillgångar, beroende på vilka begränsningar donationsmedel har.

I balansräkningen kompletterar nettotillgångarna redovisningen av tillgångarna, skulderna och eget kapital i enlighet med gällande redovisningsstandarder. Nettotillgångar är därmed ett viktigt mått på långsiktig finansiell position, men de säger lite om likviditet eller kortsiktigt kassaflöde. Värderingen av tillgångar kan påverka storleken på nettotillgångarna, särskilt vid uppskattning av anläggningstillgångar, investeringar och immateriella tillgångar.

Exempel: ett företag har tillgångar på 1 000 000 kronor och skulder på 600 000 kronor; nettotillgångar uppgår till 400 000 kronor.