Nervbedömning

Nervbedömning är en systematisk utvärdering av nervsystemets funktion och integritet. Den omfattar främst perifera nerver och nervrötter, men kan också ge information om centrala nervsystemet. Syftet är att lokalisera skada eller störning, fastställa vilken del av nervsystemet som påverkas och stödja diagnos, prognos och behandlingsval.

Den kliniska delen av nervbedömningen bygger på noggrann anamnes och en neurologisk undersökning. Vid undersökningen bedöms motorik (styrka, tonus, muskelatrofi), sensorik (smärta, temperatur, beröring, vibration, proprioception), reflexer samt koordination och gång. Specifika tester kan peka mot radikulopati, nervkompression eller polyneuropati. Bedömningen följer ofta dermatom- och myotomgrupper och inkluderar även kranialnervstester vid behov.

Vid nervbedömning används ofta ytterligare utredningar för att förtydliga fynden. Neurofysiologiska tester som nervledningshastighet (NCS) och elektromyografi (EMG) hjälper till att fastställa skadans plats och natur (axonalt respektive demyeliniserande). Bilddiagnostik som magnetresonansavbildning (MRI) eller ultraljud kan visa strukturella orsaker till nervpåverkan. Blodprover och andra tester kan upptäcka bakomliggande orsaker som diabetes, vitaminbrist, infektionssjukdomar eller autoimmuna tillstånd.

Bedömningen tolkas av neurolog eller annan vårdgivare och används för att vägleda behandling och uppföljning. Vissa tecken kräver omedelbar utredning, till exempel plötslig svaghet eller förlust av känsel i ett större område, eller tecken på bäcken- eller ryggmärgspåverkan.