Navkanalerna

Navkanalerna, eller Na_v-kanalerna, utgör en familj av spänningskänsliga natriumkanaler som driver uppåtfasen av aktionspotentialen i exciterbara celler. När membranpotentialen depolariseras öppnas kanalerna och natrium strömmar in, vilket leder till snabb och markant elektrisk signalering i nervceller och hjärtmuskler. Efter aktivering inaktiveras kanalerna snabbt, vilket möjliggör en kort refraktärperiod och återställande av vilomembranpotentialen.

Strukturen består av en alfa-subenhet som innehåller fyra homologa domäner (I–IV). Varje domän har sex transmembrana segment (S1–S6); S4 fungerar som spänningssensor och S5–S6 utgör kanalens por. Den snabba inaktiveringen styrs av en kort linkerregion mellan domänerna III och IV. Olika Na_v-isoformer finns, oftast betecknade Na_v1.x (t.ex. Na_v1.1–1.9), med vävnadspecifikt uttryck som regleras av SCN-genfamiljen; beta-subenheter modulerar kanalernas kinetik och trafficking.

Na_v-kanalerna är centrala för både nervsystemet och hjärtmuskeln men återfinns även i perifera vävnader. De utgör ett vanligt mål för läkemedel och gifter som påverkar excitabiliteten: lokalanestetika och antiarytmika blockerar eller modulerar kanalerna. Mutationer i SCN-generna kan orsaka epilepsi, smärttillstånd, vissa motoriska sjukdomar och hjärtarytmier, vilket gör Na_v-kanalerna till ett viktigt område inom forskning och klinik.