Månprov

Månprov är geologiska prov tagna från månens yta under rymduppdrag. De består av stenar, grus och regolit. De mest kända proverna härrör från USA:s Apollo-program (1969–1972) och Sovjetunionens Luna-program (1959–1976). Syftet med att samla in och analysera månproven är att studera månens sammansättning, geologi och bildningshistoria.

Analys av månproven har lett till insikter om månens högland och mare, liksom om nedslag och magmatiska processer. Radiometrisk datering och isotopanalyser har bidragit till ålderbestämningar och utvecklingen av modeller för månens tidiga historia, inklusive teorin om månens bildning för cirka 4,5 miljarder år sedan efter en stor kollision mellan jorden och ett protoplanet.

Förvaring och åtkomst: Proven vårdas i särskilda laboratorier vid rymdorganisationer, främst NASA:s Johnson Space Center i Houston, under strikt kontrollerade förhållanden. Åtkomst kräver godkännande och avtal mellan institutionerna som förvaltar proven, och många prover har delats ut till forskare över hela världen i decennier.

Riktlinjer: Månprov används främst för vetenskaplig forskning och utbildning. Delning av prover regleras av internationella överenskommelser och avtal mellan nationella rymdorganisationer, med fokus på bevarande av provernas integritet och möjligheten till långsiktig forskning.