Människoforskning

Människoforskning är ett samlingsbegrepp för forskningsärenden som syftar till att förstå människan och människors livsvillkor. Fältet sträcker sig över humaniora och samhällsvetenskaper och omfattar studier av individers och gruppers beteende, språk, kultur, historia och sociala strukturer samt hälsa och livsvillkor.

Vanliga disciplinära inriktningar är psykologi, sociologi, antropologi, lingvistik, historia, pedagogik, geografi och delar av medicin och beteendevetenskap. Tillvägagångssätten varierar från mer kvantitativa metoder som enkäter och experiment till kvalitativa metoder som djupintervjuer, deltagande observation och etnografiska fälttudier. Forskning sker ofta i tvärvetenskapliga team och med integrering av olika datakällor och teorier.

Historiskt har människoforskningen utvecklats från tidiga etnografiska och filologiska studier till dagens breda vetenskapliga fält. Under 1900-talet växte medvetenheten om att studier av människor måste genomföras med hänsyn till etiska principer och mänskliga rättigheter, vilket lade grunden för formella regleringar och etikprövningar.

Etik och regler: forskning som berör människor kräver etisk prövning, informerat samtycke, respekt för integritet och dataskydd. I Sverige regleras detta bland annat av etikprövningslagen och av Etikprövningsmyndigheten, samt av allmänna data- och personuppgiftsskyddslagar som följer GDPR.

Användningar av människoforskning är breda och påverkar utbildning, hälso- och sjukvård, socialpolitik, kulturarv och offentlig förvaltning. Forskningen står också inför kritiska frågor om representation, bias, reproducerbarhet och deltagarnas rätt till delaktighet och beskydd av privatliv.