Moseboken

Moseboken, på svenska ofta kallad Första Moseboken till Femte Moseboken, är den första delen av den hebreiska Bibeln och av Gamla testamentet i kristna sammanhang. Namnet syftar till Mose, som traditionellt tillskrivs författarskapet, även om modern forskning betonar att texten sannolikt är ett samarbete av flera källor som senare redigerats samman.

De fem böckerna utgör tillsammans grunden för judisk lag och teologi och är centrala inom kristen teologi. Innehållet spänner över skapelsen och patriarkernas historia i Första Moseboken; Israels befrielse ur Egypten och Sinai-uppenbarelsen i Andra Moseboken; detaljerade regler och rituella föreskrifter i Tredje Moseboken; beskrivningar av öknen och folket under vandringen i Fjärde Moseboken; samt Moses tal till folket och en ny presentation av lagen i Femte Moseboken.

Textens författarskap och struktur har varit föremål för omfattande forskning. Traditionen tillskriver Mose texten, men källkritik ser den som sammansatt av olika redaktörer och källor (ofta betecknade som J, E, P och D) som sammanställdes under persisk tid, cirka 5:e århundradet före vår tideräkning. Masoretiska texten är den standardiserade hebriska texten, medan grekiska Septuaginta och Dödahavsrullen bevarar äldre läsningar.

Moseboken har stor betydelse för religiös identitet och etiska lagar inom både judendom och kristendom och fortsätter att vara central i teologisk studie och religionshistoria.