Mjukmedel

Mjukmedel, eller mjukgörare, är ämnen som används för att göra material mjukare och mer flexibla. De används främst inom två områden: polymer- eller plasttillverkning och textil- eller tvättapplikationer. I plastindustrin fungerar mjukmedel som plastiserare som sänker den glasövergångstemperatur som Polymererna uppvisar, vilket ökar flexibiliteten och töjbarheten hos produkter som polyvinylklorid (PVC). Traditionella mjukmedel som vissa phthalater har varit vanliga, men deras användning har reglerats på grund av hälsorisker. Som alternativ används adipater, citratbaserade mjukmedel och polymeriska mjukmedel, vilka ofta har bättre hälso- och miljöprofil men kan medföra olika egenskaper.

Inom textil- och tvättområdet används mjukmedel för att ge tyger en behagligare hand och minska statisk elektricitet. I textilfinishen är de ofta ytasurfaktanter eller kvartära ammoniumföreningar som fäster på fibern för att förbättra känslan mot huden och minska friktion mellan fibrerna. I tvätten används flytande eller flytande-tablettsvet mjukmedel (fabric conditioners) som fungerar som cationiska tensider och lämnar ett lösligt skikt på fibrerna. De kan dock minska upptagbarhet och vätbarhet hos vissa material och kan bygga upp resor eller påverka flammhämmande egenskaper.

Säkerhet och miljö: vissa äldre mjukmedel, särskilt vissa phthalater, har reglerats eller fasats ut i många länder på grund av oro för hälsa och vattenmiljön. Modenare alternativ försöker balansera flexibilitet och mjuka egenskaper med lägre toxicitet och bättre återvinningsbarhet. Valet av mjukmedel påverkar materialets mekaniska egenskaper, hållbarhet och användarupplevelse.