Mjukgörning

Mjukgörning är processen att göra material mjukare och mer formbara. Inom polymerteknik avses oftast plastisering, det vill säga tillsats av mjukgörare som ökar kedjornas rörlighet i polymeren och sänker dess glast övergångstemperatur (Tg).

Principen innebär att mjukgörare molekyler placeras mellan polymerkedjorna och minskar attraktionskrafterna samt ökar den fria volymen, vilket ökar kedjornas rörelse. Effekten beror på polymerens kemiska struktur, typen och mängden mjukgörare samt temperatur och tids användning eller lagring.

Vanliga exempel är mjukgörning av polyvinylklorid (PVC) med mjukgörare som di-2-ethylhexylphthalat (DEHP). Det finns även icke-fthalata eller biobaserade mjukgörare. Mjukgörning kan vara permanent eller tidsbegränsad beroende på systemet och användningssätt.

Användningar inkluderar PVC-filmer, kablar, golvbeläggningar, gummiblandningar och tätningar där ökad flexibilitet är viktigt. Mjukgörning är en nyckelfaktor för materialets livslängd, åldring och mekaniska egenskaper som slagseghet och creep. Överdriven mjukgörning kan leda till migration av mjukgörare och försämrad mekanisk prestanda.

Hälsa och miljö: vissa mjukgörare migrerar från produkter till livsmedel eller hudkontakt och kan ha hälsokonsekvenser. Lagstiftning reglerar användningen av särskilda mjukgörare och uppmuntrar säkrare alternativ samt bättre återvinning och märkning.