Metodtriangulering

Metodtriangulering är en forskningsmetod som innebär att man använder flera olika metoder för att undersöka samma fenomen för att öka studiens tillförlitlighet och validitet. Metoden är vanligt förekommande inom kvalitativ och kvantitativ forskning och syftar till att få en mer nyanserad och heltäckande bild av det studerade ämnet.

Syftet med metodtriangulering är att motverka metodberoende tillförlitlighet och att reducera felkällor som kan uppstå när en enskild metod används. Genom att kombinera olika datainsamlingsmetoder, såsom intervjuer, observationer, enkäter eller dokumentanalys, kan forskare jämföra och validera resultaten mot varandra. Detta kan bidra till att identifiera mönster och skillnader som kanske inte är synliga vid användning av en metod ensamt.

Metodtriangulering kan också användas för att undersöka ett fenomen från olika perspektiv, vilket stärker trovärdigheten i forskningsresultaten. Till exempel kan en studie som kombinerar enkäter och djupintervjuer ge både generell statistik och detaljerade personliga berättelser.

Det är viktigt att planera trianguleringsprocessen noggrant för att säkerställa att metodvalen är kompatibla och att de bidrar till att besvara forskningsfrågorna. Även om triangulering ofta förbättrar studiens tillförlitlighet, innebär det också en ökad arbetsbelastning för forskaren och kan kräva mer tid och resurser.

Sammanfattningsvis är metodtriangulering ett värdefullt verktyg inom forskning för att öka trovärdigheten och djupet i resultaten genom att kombinera olika metodologiska angreppssätt.