Medeltidens

Medeltiden är en period i Europas historia som följer antiken och föregår renässansen. Vanligen avses tidsspannet cirka år 500 till cirka 1500, även om gränserna varierar mellan regioner. Perioden delas ofta in i tidig medeltid (ca 500–1050), högmedeltid (ca 1050–1300) och senmedeltid (ca 1300–1500). Den ekonomiska basen var jordbruk och eget liv; feodalismen var den dominerande samhällsorganisationen och kyrkan hade stor politisk och kulturell makt. Under denna tid uppstod också städer, köpmän och ny handel i Europa; kulturella rörelser som skolastik och byggandet av gotisk arkitektur förändrade landskapsbilden.

I Norden kom Christianiseringen och kunglig centralisering från 1000- och 1100-talen, vilket lade grunden för senare statssammanhang. Handel, bland annat genom hanseatisk handel, och kontakter med kontinenten växte. Den största demografiska katastrofen var den svarta döden 1347–1351, som minskade befolkningen och förändrade ekonomin. Mot slutet av medeltiden stärktes kungamakten och kyrkan genomgick reformer i vissa delar av Europa, vilket banade väg för övergången till den tidigmoderna eran.

Denna period fungerar som en brygga mellan antiken och den moderna världen. Kontextuellt varierar slutdatumet över regioner; i många länder kopplas övergången till den tidigmoderna eran till renässansen och reformationen. I Sverige brukar slutet av medeltiden ofta kopplas till 1520–1530-talen och Gustav Vasas reformation.