Medeltiden

Medeltiden är en historisk period i Europa som vanligtvis placeras mellan fall av Västromerska riket på 400-talet och övergången till renässansen under 1400- och 1500-talen. Gränserna varierar mellan regioner, och perioden delas ofta in i tidig medeltid (ca 500–1000), högmedeltid (ca 1000–1300) och senmedeltid (ca 1300–1500).

Den politiska och sociala strukturen dominerades av feodalism och vasallskap, där jordägande herrar och kyrkan spelade centrala roller. Den katolska kyrkan var en av samtidens starkaste maktinstanser och fungerade som religiöst, kulturellt och ofta administrativt centrum. Kungamakten var starkare i vissa delar av Europa än i andra, och relationerna mellan kungarike och kyrkan varierade.

Den ekonomiska basen var jordbruket. Under högmedeltiden utvecklades nya jordbruksmetoder, trefältssystemet och hästdrivningen ökade avkastningen. Handel och städer växte, och hantverksskrå reglerade produktion och utbildning. Kloster, skolor och senare universitet var viktiga kunskapsinstitutioner. Arkitektur, litteratur och konst utvecklades genom stilar som romansk och gotisk.

Religionen präglade vardagsliv och politik, och kristendomens missionsverksamhet och korståg formade relationer mellan olika regioner i Europa samt med omvärlden. Senmedeltiden kännetecknas av sociala och demografiska förändringar, kriser som svält och pest, och konflikter som hundraåriga kriget. Dessa processer bidrog till en gradvis övergång till modern tid och den tidigmoderna eran.