Likströmmen

Likströmmen är ett elektriskt strömuttryck där laddningsbärarnas rörelse har konstant riktning över tid. Termen kommer från svenska "likström" (DC, direct current) och används både om kontinuerliga, oförändrade strömmar och om pulserande likriktad ström som inte växlar riktning. Ström mäts i ampere och drivs av en likspänning, mätt i volt.

Historiskt kopplas likström till tidiga experiment och uppfinningar som Voltas stapel. I början av elkraftens utbyggnad förekom en period med konkurrens mellan likströmssystem och växelströmssystem, där likström främst associerades med tidiga distributionsnät och batteridrivna applikationer.

Tekniska egenskaper gör likström lämplig för elektronik, batterier, solceller, bränsleceller och vissa transportapplikationer. Moderna kraftöverföringssystem använder dessutom högspänd likström (HVDC) för långa kabel- och sjökabelförbindelser tack vare lägre reaktiva förluster och bättre kontroll över effektdelning. Nackdelar inkluderar svårare spänningsomvandling jämfört med AC utan elektronisk omvandling och kostnad för likriktare eller växelriktare.

Säkerhetsaspekter liknar andra elektriska strömmar: risk för elektrisk stöt, brännskador och brand vid överbelastning. Skyddsåtgärder omfattar säkringar, jordfelsbrytare och korrekt kabeldimensionering. Likström är centralt i modern elektronik och förnybar energiintegration, där många system producerar eller använder DC och därför kräver effektiv kraftomvandling och lagring.