Laddningsnivåer

Laddningsnivåer beskriver hur mycket energi som finns lagrad i ett batteri eller batteripaket. Den vanligaste måttenheten kallas state of charge (SoC), och uttrycks ofta som en procent av batteriets nominella kapacitet. SoC bestäms av batterihanteringssystemet (BMS) som övervakar spänning, ström och temperatur och justerar hur laddningen tillförs för att skydda cellerna och förlänga livslängden.

I vardagliga tillämpningar som smartphones, bärbara datorer och elverktyg används laddningsnivåer för att beskriva hur mycket energi som tillförs. För litiumjonbatterier rekommenderas ofta att inte ladda till full 100 procent och att inte låta batteriet tömmas helt. Att hålla laddningen mellan ungefär 20 och 80 procent under regelbunden användning kan förlänga antalet tjänstecykler. Temperaturen har också stor betydelse för laddningsprocessen.

I elbils- och fordonsammanhang används laddnivåer för olika typer av laddning. Laddning nivå 1 är långsam AC-laddning via vanligt vägguttag. Laddning nivå 2 är snabbare AC-laddning med dedikerad utrustning, ofta 3–22 kW. Laddning nivå 3, eller DC-snabbladdning, driver bilen med likström och erbjuder 50–350 kW eller mer. Olika laddstandarder används, såsom CCS och CHAdeMO samt Tesla-laddning i vissa system.

Standards och säkerhet: Laddningsnivåerna regleras av internationella standarder som IEC 61851 och IEC 62196, vilka beskriver laddningsmodeller, kommunikation och kontaktstandarder. Under laddning övervakas spänning, ström och temperatur av BMS för att förebygga överladdning, överhettning och andra risker.

---