Lågfrekvenskretsar

Lågfrekvenskretsar, även kända som LF-kretsar, är elektroniska kretsar som är designade för att fungera med signaler inom det lågfrekventa spektrumet. Den exakta definitionen av lågfrekvens kan variera något beroende på sammanhang, men generellt sett refererar det till frekvenser från några hertz upp till några hundra kilohertz. Detta skiljer sig från högfrekvenskretsar som hanterar betydligt högre frekvenser.

Vanliga tillämpningar för lågfrekvenskretsar inkluderar ljudsystem, som förstärkare och equaliser, där signalerna ligger inom hörbart område. De används också i många former av kommunikationsutrustning, som grundläggande moduler i radio- och telekommunikationssystem, samt inom medicinsk elektronik för att bearbeta biologiska signaler som EKG.

Konstruktionen av lågfrekvenskretsar involverar ofta komponenter som motstånd, kondensatorer och induktorer, samt aktiva komponenter som transistorer och operationsförstärkare. Dessa komponenter väljs och konfigureras för att uppnå önskad förstärkning, filtrering eller annan signalbearbetning vid de specifika låga frekvenserna. Till skillnad från högfrekvenskretsar är lågfrekvenskretsar generellt mindre känsliga för parasitkapacitans och induktans, vilket kan förenkla designen. Dock kan vissa utmaningar uppstå, som behovet av att hantera brus och att uppnå hög förstärkning utan att introducera oönskad distorsion.