Kalibreringsomfång

Kalibreringsomfång är inom metrologin det intervall av mätvärden eller ingångar inom vilket ett instrument eller en utrustning har kalibrerats och där mätresultaten anses uppfylla angivna krav på noggrannhet och osäkerhet. Omfånget anger ofta min- och maxvärden och fastställs i kalibreringsdokumentet eller kalibreringscertifikatet. Det är viktigt att skilja mellan kalibreringsomfång, mätområde och det område där instrumentet används; instrument kan ha ett större fysiskt mätområde än det kalibrerade omfånget men utan garanterad noggrannhet utanför kalibreringsomfånget.

Hur kalibreringsomfånget bestäms varierar men innebär vanligtvis att referensstandarder och ett antal mätpunkter väljs inom intervallet, och att noggrannhet och osäkerhet beräknas och dokumenteras. Osäkerheten kan specificeras som en expanded osäkerhet med en viss coverage factor (till exempel k = 2) och ska vara spårbar till vedertagna referenser och SI-enheter.

Användning och dokumentation: Kalibreringscertifikat anger kalibreringsomfång, uppmätt noggrannhet, typ av referensstandard och spårbarhet, kalibreringsdatum och giltighet. Miljöförhållanden och eventuella särskilda villkor kan också nämnas.

Exempel: en temperatursensor kan kalibreras mellan -20 och 150 grader Celsius; en trycksensor mellan 0 och 10 bar. Det är viktigt att inte dra slutsatser om noggrannhet utanför kalibreringsomfånget utan separat utvärdering.