Järnvägsinfrastrukturen

Järnvägsinfrastrukturen avser de fasta delarna som möjliggör järnvägstrafik. Den omfattar spårsystemet, växlar, ballast och slipers, stationsmiljöer samt byggnader och anläggningar för drift och underhåll. Infrastrukturens uppgift är att garantera säkerhet, kapacitet och tillgänglighet i nätet, oavsett vilka tågoperatörer som trafikerar det.

Spårsystemet utgör banans fysiska grund och består av räls, växlar, slipers och ballast. Genom regelbundet underhåll av geometri och växlars funktion samt spårens hållbarhet säkerställs stabil drift och korrekta tågpositioner.

Signalförsörjning och trafikledning reglerar trafiken. Detta inkluderar signalsystem, interlockings och tågtrafikledning samt kommunikation mellan lok, tåg och kontrollcentraler. Modernisering mot ETCS/ERTMS ökar interoperabilitet och kapacitet.

Elförsörjningen för elektriska tåg sker vanligen via kontaktledningar (övre ledning) eller tredje räls, med nätstationer och utrustning som omvandlar och reglerar kraften. Kraftsystemet kräver regelbundet underhåll, övervakning och reservkapacitet för driftsäkerhet.

Andra viktiga delar är stationsområden, hållplatser, godshamnar, depåer och verkstäder samt civila konstruktioner som broar och tunnlar. Förvaltningen omfattar planering, underhåll och investeringar, ofta genom en infrastrukturförvaltare och i samarbete med myndigheter och operatörer.

Spårvidd och standarder styrs av interoperabilitetskrav. Den europeiska standarden för spårvidd är i större delen av Europa 1435 mm. ETCS/ERTMS används för att uppnå gränsöverskridande operabilitet. I Sverige ansvarar Trafikverket för förvaltningen av järnvägsinfrastrukturen, i nära samarbete med operatörer och myndigheter.