Jordbruksmarkers

Jordbruksmarkers, även kallade jordbruksmarkörer, är markörer som används inom jordbruket för att ange positioner, gränser eller styrningszoner i fält. De kan vara fysiska föremål, som pinnar eller flaggor, eller digitala markörer definierade av koordinater i kartor och GPS-system. Begreppet omfattar såväl konventionella markörer i fält som moderna märksystem som används i precisionsjordbruk.

Historiskt har bönder använt träpinnar, stenar eller målade tecken för att avgränsa kvarter och odlingsrutor. Dagens markörsystem spänner från enkla färgkodade flaggor till sofistikerade GPS-koordinater och RFIDsystem eller QR-koder som integreras i gårdsstyrningsprogram och utrustning för variabel användning av insatsvaror.

Typer inkluderar fysiska markörer (pinnar, flaggor, indikatorer för sprutning), visuella markörer (färgkodning), digitala markörer (GPS-koordinater, GIS-punkter, digitala kartor) samt provfältsmarkörer som används i agronomiska studier.

Användningar innefattar fältlayout för sådd och skörd, inriktning av bevattning och näringszoner, kartläggning av försöksfält i agronomiska tester samt vägledning av självstyrande jordbruksmaskiner och drönare.

Fördelar inkluderar ökad såddprecision, effektiv resursanvändning, spårbarhet och enklare fältplanering. Utmaningar inkluderar markörers förlust eller missplacering vid väderpåverkan, att växtlighet kan täcka markörerna och behov av regelbunden uppdatering av kartor och koordinater.

Se även: precisionsjordbruk; GIS i jordbruket; variabel användning av insatsvaror.