Järnoxid

Järnoxid är en samlingsbenämning för kemiska föreningar som består av järn och syre. De vanligaste är järn(III)oxid (Fe2O3), järn(II)oxid (FeO) och järn(II,III)oxid (Fe3O4, magnetit). I naturen förekommer dessa som mineraler såsom hematit (Fe2O3), goethit (FeO(OH)) och limonit, samt i hydratiserade former. Dessa föreningar skiljer sig åt i färg, struktur och magnetiska egenskaper.

Färgmässigt ger järnoxider ofta jordnära toner. Järn(III)oxid är vanligtvis röd till brun, järn(II)oxid kan vara blåaktigt grön till svart, medan magnetit (Fe3O4) är svart och magnetiskt. Hydratiserade järnoxider som goethit och limonite förekommer i gula, bruna eller röda nyanser. Magnetit är ferrimagnetiskt och kan dras till magnetfält; hematit visar oftast svag magnetism eller är paramagnetisk under vissa förhållanden.

Användning: Järnoxid används i stor utsträckning som pigment i färg-, plast- och betongprodukter, där de ger röda, gula och bruna nyanser. De är även vanliga i kosmetika och som fyllnadsmaterial. Magnetit används som magnetiskt material i industriella tillämpningar och i vissa katalysatorer och tekniska processer.

Järnoxid bildas vanligen genom oxidation av järn i närvaro av syre och vatten, så kallad korrosion. I naturen förekommer de i jordarter och bergarter och bildar olika mineraler i hydratiserade former som påverkar färg och struktur hos jordmåner och bergrunder.

---