Investeringskostnaden

Investeringskostnaden är den totala kostnaden som krävs för att förvärva en långsiktig tillgång och göra den färdig att tas i bruk. Den omfattar i huvudsak köpeskilling samt övriga kostnader som behövs för att få tillgången i drift. I ekonomistyrning används investeringskostnaden som startutgiften vid kapitalbudgetering och i redovisningen som grund för avskrivningar.

Kostnader som vanligtvis ingår är köpesumma, leverans- och fraktkostnader, försäkring under transport, installation och hissning samt testers och driftsättning. Tillkommande kostnader som anlitar projektledning, bygg- och anpassningsarbete samt utbildning av personal kan också ingå. Kostnader för löpande underhåll, drift eller energiförbrukning räknas normalt inte som en del av investeringskostnaden.

I vissa fall uppstår också arbetskapital i samband med en investering, till exempel ökade lager eller kundfordringar. Hur detta hanteras varierar: ibland tas förändringar i arbetskapital upp som separata poster i finansieringen eller inkluderas som en del av den totala investeringen i kalkylerna. Valet påverkar uppskattningar av projektets kassaflöden.

Användningen av investeringskostnaden är central i ekonomiska analyser som nuvärdesberäkning (NPV) och internränta (IRR). Den fungerar som startoutflow i prognoser av framtida kassaflöden och påverkar payback-tid och lönsamhet. I bokföring redovisas den normalt som anskaffningsvärde och avskrivningar görs över tillgångens nyttjandeperiod; moms behandlas oftast separat.