IRkameror

IR-kameror, eller termiska kameror, avbildar värmestrålning som utsöndras av objekt och omvandlar den till en visuell bild där olika temperaturer framträder som färger eller gråskalor. De är i första hand passiva sensorer som inte behöver synligt ljus eller IR-belysning för att fungera, även om vissa modeller kan vara utrustade med fästen för aktiv IR-belysning för särskilda scener.

Kameratekniken arbetar inom olika delar av det infraröda spektrumet. Vanliga områden är SWIR (cirka 1–2,5 µm), MWIR (cirka 3–5 µm) och LWIR (cirka 8–14 µm). De flesta kommersiella termiska kameror är LWIR eller MWIR. Detektorerna kan vara okylda bolometrar i prisvärda kameror, medan vissa specialkameror använder kylning och material som MCT eller InSb för bättre känslighet vid längre temperaturskillnader eller högre upplösning.

Bildutgången hos IR-kameror översätts vanligtvis till färgkodade eller gråskalade bilder där värme skillnader visas tydligt. Funktioner som fokus, upplösning, bildhastighet och fältdjup varierar mellan modeller. Fördelarna är möjligheten att se i mörker, genom rök och dimma samt att bedöma temperaturvariationer på avstånd. Begränsningar inkluderar ofta högre kostnader och ibland lägre upplösning jämfört med visuella kameror, samt att detaljerna som visas är tecken på temperatur, inte exakt färg eller identitet.

Användningsområden för IR-kameror är breda och inkluderar säkerhet och övervakning, byggnadsinspektion, elsystem- och maskinfelsökning, räddningstjänst och fordons- eller drönarpublikapplikationer. Marknaden har sett betydande utveckling med mindre och billigare enheter som integreras i smartphones och arbetskläder, samtidigt som industriella och militära tillämpningar fortsätter att driva teknikutvecklingen.