Högtalarnivå

Högtalarnivå beskriver den elektriska signalnivå som förs till en högtalare för att driva dess element. Begreppet används ofta för att särskilja den signalnivå som når högtalaren från linjenivå, som är den lägre nivå som vanligtvis används mellan signalkälla och förstärkare. Högtalarnivå är i praktiken den förstärkta signalen som lämnar förstärkaren och som högtalaren omvandlar till ljud. Nivån är nära kopplad till högtalarens impedans och till förstärkarens effekt.

Mått och relationer: Elektrisk högtalarnivå mäts i volt RMS vid högtalarens ingång. Om man vill räkna effekt används P = V^2 / R, där R är högtalareimpedansen (vanligtvis 4, 6 eller 8 ohm). Det innebär att samma spänning ger olika effekt beroende på impedans. Exempel: 20 V RMS i en 8-ohms högtalare ger cirka 50 W, medan samma spänning i en 4-ohms högtalare ger cirka 100 W.

Sambandet till måttet SPL: Den akustiska ljudnivån som upplevs i rummet mäts i decibel SPL och påverkas av signalens effekt, högtalarens effektivitet, avstånd och rumsljud. Högtalarnivå och SPL är relaterade men olika; en hög högtalarnivå ger inte automatiskt hög SPL om högtalaren inte kan omvandla det till ljud eller om det finns rumsliga förluster.

Praktiska aspekter: Vid installation och användning är det viktigt att matcha förstärkare och högtalare i effekt och impedans, att undvika clipping och att skydda hörseln vid höga ljudnivåer. Vid mätning används instrument som oscilloskop eller ljudnivåmätare, och relaterade mått som dBV, dBu för elektrisk nivå.