Hjälpverbet

Hjälpverbet är ett verb som används tillsammans med ett huvudverb för att bilda olika grammatiska former i en sats, till exempel tempus, aspekt eller passiv. Hjälpverben står i finita formen och påverkar huvudverbets form, medan huvudverbet oftast står i infinitiv eller supin.

De två mest centrala hjälpverben i svenska är ha och vara. De används bland annat för att bilda perfekt och pluskvamperfekt, samt för att bilda passiv i olika tempus. Exempel: Jag har ätit (perfekt); Boken är skriven (passiv i presens); Boken har blivit skriven av författaren (passiv i perfekt).

Utöver ha och vara används även bli som hjälpverb i passiva konstruktioner och för att uttrycka förändring av tillstånd eller resultat. Exempel: Soppan blev kall; Huset blev färdigbyggt. Bli används även i samband med andra hjälpverb för att bilda olika tidsformer i passiv: Sagan har blivit berättad.

Modala hjälpverb fungerar som hjälpverb som uttrycker möjlighet, begär, nödvändighet eller tillstånd. De flesta modala verb följer huvudverbet i infinitiv eller grundform, medan själva konjugationen sker i det finite verbet: Kan du gå? Jag kan springa; Du måste vila; Vi ska resa; Får jag komma in? Andra vanligare modala hjälpverb är vilja, behöva och bör (eller böra i äldre språkbruk).

Sammanfattningsvis är hjälpverben en grammatisk byggkloss som tillsammans med huvudverbet styr tid, röst och nyanser i betydelsen. De omfattar primära hjälppven som ha och vara, ibland bli för passiv och förändringar i tillstånd, samt modala verb som uttrycker modalitet.