Hjärnbarken

Hjärnbarken, eller cortex cerebri, är den yttre gråa delen av cerebrum som täcker de två hemisfärer. Den innehåller stor del av hjärnans neurala bearbetning samt sensoriska och motoriska funktioner och ligger ovanför de djupare subkortikala strukturerna. Hjärnbarken är grundläggande för perception, uppmärksamhet, språk, minne och medvetet beteende.

Struktur och lager: Den mänskliga neocortexen består normalt av sex lager, betecknade I–VI. Lager I är molekylära, II externa granular, III externa pyramidala, IV interna granular, V interna pyramidala och VI multiforma. I många regioner finns även arkicortex eller paleocortex med färre lager. Neocortexen dominerar stora delar av cortexytan och innehåller olika funktionella områden med specialiserade celltyper och kopplingar.

Funktionell organisation: Cortex delas in i primära sensoriska och motoriska areor samt associationsområden. Primära sensoriska areor tar emot förstahandsintryck (t.ex. primära somatosensoriska cortex i parietalloben, primära visuella cortex i occipitalloben, primära hörselcortex i temporal-loben). Primära motorcortex ligger i frontalloben. Områdena kopplas genom kolumnorganisation och somatotopiska kartor; funktionell indelning används också i Brodmann-områden baserade på cytoarkitektur.

Blodförsörjning och anslutningar: Cortex får blod via arterierna anterior, middle och posterior cerebrala artärer och deras grenar. Den kommunicerar med subkortikala strukturer som thalamus, hippocampus och amygdala samt med cortex i den andra hemisfären via corpus callosum. Skador på hjärnbarken kan leda till afasi, neglekt, apraxi, synstap eller kognitiva störningar och tillstånd som Alzheimers sjukdom.