Heterozygositetsnivåer

Heterozygositetsnivåer beskriver den genetiska variationen i en population och hur ofta individer är heterozygota vid olika loci. Heterozygositet kan mätas som observerad heterozygositet Ho, vilket är andelen individer som bär två olika alleler vid ett visst locus, och som förväntad heterozygositet He, som beräknas utifrån allelefrekvenserna i populationen. För ett enskilt locus kan He uppskattas med formeln He = 1 − ∑ p_i^2, där p_i är frekvensen av varje allel. Genom att ta medelvärdet över många loci får man en bild av den övergripande heterozygositeten i populationen.

Heterozygositetsnivåer används ofta i populationsekologi och bevarandegenetik för att bedöma genetisk mångfald och inavladhet. Låga nivåer av Ho eller He kan indikera minskad genetisk variation, bottleneck-effekter eller inavel, medan höga nivåer tyder på större genetiskt utbud och större effektiva populationer. Fiske, jordbruk, och bevarandestrategier kan använda dessa mått för att övervaka genetisk hälsa och framgången med återplantering eller förflyttningar. Inom analys används ofta F-statistik, särskilt inbrytningskoefficienten FIS, för att jämföra Ho med He och uppskatta inavel eller populationstrass.

Data till dessa mått kommer vanligtvis från genetiska markörer som SNP och microsatelliter. Det är viktigt att tolka heterozygositetsnivåer i sammanhang med provstorlek, populationsstruktur och samplingstid, samt att beakta tekniska faktorer som contamina­tion eller null alleles som kan biasera uppskattningarna.