Gängstandarder

Gängstandarder är standarder som reglerar geometri, toleranser och märkningssystem för gängade anslutningar som skruvar, muttrar och gängade rörkopplingar. Syftet är att säkerställa kompatibilitet och förutsägbarhet i tillverkning, montering och tätning över olika tillverkare och regioner.

De viktigaste familjerna av gängstandarder är metriska trådar enligt ISO och olika tumbaserade system. Metriska gängor används inom de flesta moderna industrisektorer och betecknas ofta med M följt av den nominella diametern, till exempel M12, där gängstigningen anges i millimeter. Den metriska gängprofilen har vanligtvis en vinkel på 60 grader. Toleranser definieras av klasser, till exempel externa trådar klass 6g och interna trådar klass 6H i den vanliga tumregeln för mekaniska fästen.

Inom tumbaserade system används gängsytem som UNC och UNF, som också oftast har 60 graders profil, men där traditionella äldre brittiska och amerikanska standarder fortfarande förekommer. Brittbyska gängor finns bland annat som BSW och BSF (55 graders vinkel). För rörkopplingar används BSP-system (BSPT för konisk, BSPP för parallell) eller NPT i amerikanska sammanhang, där NPT är konisk och avses främst för tätningar i rörledningar.

Gängstandarder fastställs av olika internationella och nationella organ, såsom ISO, DIN (Tyskland), ANSI/ASME (USA), BS (Storbritannien) och JIS (Japan). Produktdokumentation anger ofta gängbeteckningar och toleranser så att delar från olika tillverkare kan sammanfogas utan läckage eller skada. Kompatibilitet kräver att samma system och klass används vid sammankoppling av delar.