Granulering

Granulering är en process där finfördelade material omvandlas till granuler – större, mer porösa och hanterbara partiklar – vanligtvis genom tillsats av bindemedel och energi under kontrollerade förhållanden. Den används främst inom läkemedelsindustrin för att förbättra flöde och kompressibilitet inför tillverkning av tabletter och kapslar, men även i livsmedel, kemi och jordbruk.

Principiella metoder är våt granulation, torr granulation och smältgranulation. Vid våt granulation blandas pulvret med en bindande vätska så granuler bildas genom torkning och efterföljande siktning. Torr granulation kräver komprimering eller roller för att bilda granuler utan betydande fukt, exempelvis genom slugging eller roller-compaction. Smältgranulation använder ett smält bindemedel som stelnar vid kyla och bildar granuler. Extruder- och spheronisering används för att producera mindre, sfäriska granuler.

Utrustningen inkluderar höghastighetsgranulatorer, fluidbäddsgranulatorer samt extruder- och spheroniseringsutrustning och smältgranulatorer. Efter granulation följer torkning och siktning för att uppnå önskad partikelstorlek och fukthalt. Kvalitetskontrollen bedömer partikelstorlek, flödesegenskaper, kompressibilitet, fukthalt och densitet samt uniformitet i färg och sammansättning.

Fördelar med granulering är förbättrat flöde, minskat damm, bättre blandbarhet och möjlighet till kontrollerad läkemedelsfrisättning. Nackdelar inkluderar längre processtider, större utrustningsbehov och risk för över- eller underbindning som påverkar tablettens mekaniska egenskaper.