Glaukombehandlingar

Glaukombehandlingar avser de medicinska och tekniska åtgärder som används för att sänka intraokulärt tryck (IOP) och bromsa synnervens nedbrytning i glaukom. Målet är att halten IOP hålls på en individanpassad målnivå för att bevara synfält och syn.

Behandlingarna delas vanligtvis in i läkemedelsbehandling, laserbehandling och kirurgisk behandling. Läkemedelsbehandlingen sker oftast med ögondroppar som minskar IOP. Vanliga grupper är prostaglandinanaloger, which ökar dränaget av kammarvätska; betablockerare, alfa-2-agonister och karboanhydrashämmare, som minskar produktionen av kammarvätska. Behandling kan ges som monoterapi eller i kombinationer. Vanliga biverkningar är lokal irritation, torrhet eller övergående synstörningar; systemiska biverkningar är mindre vanliga men kan förekomma vid vissa läkemedel.

Laserbehandling används för att förbättra dräneringen av kammarvätska eller vid trångvinkelglaukom. Exempel är selective laser trabekuloplastik (SLT) vid öppenvinkelglaukom och laseriridotomi vid trångvinkelglaukom. I vissa fall används även cyklodestruktion eller andra laser-/termiska tekniker för att minska produktionen av kammarvätska eller förändra framkomligheten i dräneringsvägarna.

Kirurgisk behandling uppträder när nivåerna inte nås med mindre invasiva metoder eller vid svårare glaukom. Traditionell kirurgi inkluderar trabekulektomi och användning av glaukoma-dräneringsimplantat. Mindre invasiva kirurgiska ingrepp (MIGS) utvecklas för att sänka IOP med lägre risk och snabbare återhämtning, ofta som komplement till andra behandlingar.

Behandlingsvalet beror på glaukomtyp (öppenvinkel eller trångvinkel), sjukdomsgrad, patientens ålder och övriga hälsotillstånd. Regelbunden uppföljning med IOP-mätningar, synfältsundersökningar och observation av den optiska nerven är nödvändigt för att justera behandlingen över tid.