Gettierproblemet

Gettierproblemet är ett centralt problem inom epistemologi som uppkallats efter Edmund Gettier, som 1963 i Philosophical Review presenterade tankexperiments som visade att den då dominerande analysen av kunskap som beräknas som berättigad sann tro inte räcker. Den klassiska uppfattningen varit att kunskap innebär att man har en tro som är både sann och berättigad. Gettier visade att det kan uppstå situationer där en person har en berättigad tro som är sann, men där sanningen uppkommit av tur eller i samband med en felaktig slutsats, och därmed inte utgör kunskap.

Ett av de mest kända exemplen handlar om två personer, Smith och Jones. Smith har starka skäl att tro att Jones kommer att få jobbet och att Jones har tio mynt i fickan. Med stöd av detta drar Smith slutsatsen att “den som kommer få jobbet har tio mynt i fickan.” Men det visar sig senare att Smith själv kommer att få jobbet och att han också har tio mynt i fickan. Påståendet är därför sant, men Smiths slutsats var baserad på felaktiga antaganden och uppnår därför inte kunskap enligt den gamla JTB-analysen.

Sedan dess har ett omfattande reaktionsfält vuxit fram inom epistemologi. För att ta itu med Gettier-problemet föreslår filosofer olika tillägg till kunskapsdefinitionen, som säkerhet eller motbevisbarhet (defeasibility), tillförlitlighet i kognitiva processer (reliabilism) eller andra krav som syftar till att utesluta slumpmässigt sanningsfall. Trots många varianter finns ingen allmänt accepterad lösning, och Gettierproblemet fortsätter att vara en central fråga om vad kunskap egentligen innebär.