Förgreningscentraler

Förgreningscentraler är anläggningar i distributionsnät där huvudledningar förgrenas till lokala ledningar som förser kunder med el eller telekommunikation. De fungerar som robusta kopplingspunkter som möjliggör utbyggnad, dimensionering och underhåll av nätet utan att påverka hela distributionsnivån.

I elnät placeras förgreningscentraler ofta i utomhusmiljö i lådskåp eller i byggnader, där de kopplar huvud- och sekundärledningar till bostäder, företag och offentliga byggnader. Inom telekommunikation används liknande centraler för att fördela koppar- eller fiberledningar till slutkunder. Ofta finns de längs gator i närheten av väg- eller kabelområden eller i kommunikationsskåp.

Innehåll och funktion varierar beroende av nätets art. En elektrisk förgreningscentral innehåller vanligtvis kablar, kopplingspunkter, säkrings- eller skyddsenheter, jordningsledningar och märkningssystem. En telekommunikationsförgreningscentral kan omfatta kabelavgreningar, kopplingsblock, fiber- eller kopparportar och därmed fungera som delningspunkt mellan större nät och individuella kundanslutningar. Moderna anläggningar kan även rymma aktiv utrustning som i vissa fall integreras i samma skåp.

Säkerhet och reglering är centrala. Arbeten kräver behörighet, särskild utbildning och respekt för gällande elsäkerhets- och kabelskyddsbestämmelser. Åtgärder som utbyggnad, underhåll eller avbrott genomförs ofta av nätoperatören eller auktoriserad entreprenör med dokumenterad planering och riskbedömning. Förgreningscentraler är en viktig del av leveranssäkerheten och nätets flexibilitet.