Färgstyrkeförhållanden

Färgstyrkeförhållanden, även känt som krominansförhållanden, beskriver förhållandet mellan färginformationen i en bild eller videoström och ljusinformationen. I digital bildbehandling och videoöverföring delas bilden upp i en ljuskomponent (luminans) och en eller flera färgkomponenter (krominans). Färgstyrkeförhållanden refererar till hur mycket bandbredd eller information som tilldelas dessa färgkomponenter i jämförelse med ljuskomponenten.

Vanliga färgstyrkeförhållanden uttrycks som X:Y:Z, där X representerar antalet samplade färgpixlar för varje X antal horisontella pixlar i en rad, och Y och Z representerar antalet samplade färgpixlar för de två första och de två följande färgpixlarna i varje horisontell grupp om X pixlar. Ett exempel är 4:4:4, vilket innebär att varje pixel har lika mycket färg- som ljusinformation. I detta fall finns ingen komprimering av färgdata.

Ett annat vanligt förhållande är 4:2:2. Här samplas färginformationen horisontellt med hälften av ljusinformationen, men vertikalt behålls samma upplösning som ljusinformationen. Detta leder till en viss förlust av färgdetaljer jämfört med 4:4:4, men kräver mindre lagringsutrymme och bandbredd. Förhållandet 4:2:0 är ännu vanligare och komprimerar färginformationen både horisontellt och vertikalt, vilket resulterar i ytterligare besparingar i datamängd men också en tydligare förlust av färgdetaljer.

Valet av färgstyrkeförhållande beror på applikationens krav på bildkvalitet, lagringsutrymme och bearbetningskapacitet. Professionell videoproduktion och arkivering använder ofta högre färgstyrkeförhållanden som 4:4:4 eller 4:2:2 för att bevara maximal färgdetalj. Konsumentapplikationer, som digital-TV-sändningar och DVD, använder ofta 4:2:0 på grund av de betydande bandbreddsbesparingarna. Människans öga är generellt mer känsligt för förändringar i ljusstyrka än i färg, vilket gör att komprimering av färginformationen ofta är acceptabel utan att bilden upplevs som väsentligt sämre.