Frihetsberövanden

Frihetsberövanden är när en person hålls kvar av offentliga myndigheter och därmed berövas friheten. Begreppet används särskilt i samband med brottsutredningar och andra säkerhetsåtgärder och omfattar åtgärder som polisens gripande och fortsatt förvar samt domstolsbeslut om häktning. Frihetsberövanden är ett tvångsmedel som normalt endast får användas när det är lagligen tillåtet, nödvändigt och proportionerligt.

Rättsliga grunder och former: I Sverige regleras frihetsberövanden huvudsakligen i rättegångsbalken och särskilda lagar. För att frihetsberövanden skall få företas krävs normalt misstanke om brott samt behov av att avlägsna risker som flykt, hinder för utredningen eller fara för allmänheten. Polisen kan gripa en person och hålla denne i anhållande eller förvar. För längre kvarhållande krävs ett domstolsbeslut om häktning (remand i förvar). Dessa beslut prövas av domstol och tidsramarna är i grunden begränsade och kan överklagas.

Rättigheter och prövning: Den som frihetsberövas har rätt att få information om skälen till frihetsberövandet, rätt till försvarare och rätt till kontakt med en advokat samt rätt till rättslig prövning av fortsatta åtgärder. Beslut om frihetsberövande kan överklagas till en högre domstol.

Internationell kontext: Mänskliga rättigheter kräver att frihetsberövanden används i enlighet med lagen, är nödvändiga och tidsbegränsade, samt att den berörda får snabb rättslig prövning och adekvat försvar.