Frekvensdelning

Frekvensdelning är en teknisk princip där ett brett frekvensspektrum delas upp i två eller flera band för att hantera, överföra eller reproducera olika delar av en signal separat. Begreppet används i flera domäner, framför allt telekommunikation och ljudteknik.

I telekommunikation kallas metoden ofta frekvensdelningsmultiplexering (FDM). Där tilldelas varje kanal en egen frekvensbandbredd så att flera signaler kan överföras samtidigt över samma fysiska medium utan tidsschema. Tekniken bygger på filtrering och modulering, och används historiskt i telefonöverföring, radio- och TV-sändningar samt i vissa radiolänkar.

I ljudteknik syftar frekvensdelning vanligen på ett delningsfilter eller crossover i högtalarsystem. Ett delningsfilter leder lågfrekvenser till basenheter och högre frekvenser till diskanten eller mellanregister. Filtren kan vara passiva (komponentbaserade) eller aktiva (elektroniskt drivna) och utformas som lågpass, högpass eller bandpass med olika lutningar och fasegenskaper.

Moderna tillämpningar använder digital signalbehandling, till exempel filterbanker, subbandkodning och FFT-baserade metoder för effektiv och flexibel frekvensdelning. Fördelarna inkluderar bättre resursutnyttjande och förbättrad ljudåtergivning, medan utmaningar kan vara interferens mellan band, fasproblem och komplex filterdesign.