Framföra

framföra is a Swedish verb meaning to bring forward, to present, or to convey something in speech or writing. It is commonly used in formal or procedural contexts to describe presenting proposals, arguments, questions, or criticisms to a group, committee, court, or other audience. The sense can also carry a more literal meaning of moving or presenting something forward in a process, such as advancing an item in a debate or agenda.

Usage and nuances

The verb is transitive and typically takes a direct object that is the item being presented. Common collocations include framföra ett förslag (to put forward a proposal), framföra en fråga (to raise a question), framföra kritik (to voice criticism), and framföra ett yrkande (to move a motion). In some contexts framföra is contrasted with framlägga; framföra emphasizes oral presentation or argumentation, while framlägga can be broader and include written submissions.

Grammar and forms

Infinitive: framföra. Present: jag framför, du framför, han/hon framför, vi framför, ni framför, de framför. Preterite: jag framförde, du framförde, han/hon framförde, vi framförde, ni framförde, de framförde. Supine/participial form: framfört. Past participle with auxiliary: har framfört. Imperative: framför. Negative form: inte framför.

Examples

Hon framförde ett starkt argument i debatten. Rådet framförde flera frågor till regeringen. Förslaget framställdes och diskuterades innan beslutet togs.

Etymology

framföra derives from fram (forward) and föra (to bring, to lead), combining to mean “to bring forward” in both literal and figurative senses.