Flygbränslen

Flygbränslen är bränslen som används inom flygindustrin och är i huvudsak kerosenbaserade bränslen för moderna turbomotorer. Den dominerande typen i kommersiell luftfart är Jet A‑1. Jet A används i Nordamerika och har något högre fryspunkt än Jet A‑1. Jet B är en blandning av kerosen och nafta med ännu lägre fryspunkt och används i vissa kalla klimat. För små propellerdrivna flygplan används avgasen 100LL.

Standarder och egenskaper: Jet A‑1 dominerar internationellt och följs av standarder som ASTM D1655. Jet A‑1 fryspunkt cirka −47 C; Jet A har något högre fryspunkt. Jet B har ännu lägre fryspunkt men högre flyktighet och är vanligtvis mindre använt.

SAF: Hållbart flygbränsle består av biomassa- eller avfallsbaserade bränslen samt syntetiska bränslen som uppfyller livscykelutsläppsminskningar. Vanliga tekniker är HEFA, Fischer–Tropsch och Power-to-Liquid. SAF certifieras enligt standarder som ASTM D7566 och kan blandas i olika andelar med fossila flygbräns, ofta upp till 30–50% beroende på teknik och regelverk. Anses vara en nyckelåtgärd för att minska flygets klimatpåverkan.

Produktion och distribution: SAF produceras ofta i befintliga raffinaderier och distribueras via samma infrastruktur som traditionellt flygbränsle. Tillgången påverkas av råvaror, investeringar och politiska mål som syftar till att öka användningen av SAF i EU och Sverige.

Miljö och säkerhet: Flygbränslen med fossilbaserade källor bidrar till koldioxidutsläpp och andra miljöeffekter. SAF kan ge betydande livscykelreduktioner, men beror på råvaror och produktion. Hantering kräver samma säkerhetsrutiner som andra brandfarliga vätskor.

Framtid: Ökad användning av SAF, teknikutveckling och regleringar för att nå lägre utsläpp är centrala mål för flygbränslen.