Feulgenfärgning

Feulgenfärgning är en histologisk färgningsteknik som används för att visualisera DNA i cellkärnor. Den utvecklades av den tyske patologen Hans Feulgen på 1930-talet och har sedan dess blivit en viktig metod inom cytologi och genetisk forskning.

Denna teknik baseras på en specifik kemisk reaktion mellan kondensationsfärgningsmedel och aldehydgrupper som frigörs vid hydrolysering av DNA. Färgningsprocessen inleds med en hydrolysering i svaga syra, oftast med saltsyra, vilket bryter ned de poure delar av DNA:s kvävebaser, särskilt kvävehaltiga baser som innehåller aldehydgrupper. Därefter färgas vävnadsprovet med en färgämne, vanligtvis Schiff-reaktivt färgämne (Schiff's reagen), som binder till aldehydgrupperna och ger en tydlig rosa eller lila färgning av cellkärnorna.

Feulgenfärgning är särskilt värdefull för att kvantitativt mäta DNA-innehåll i celler, vilket möjliggör cellcykelanalys, kromosomanalys och diagnostik av olika sjukdomar, inklusive tumörvävnad. Tekniken är mycket specifik för DNA och ger därför klart avgränsade kärnremsor utan att färga andra cellstrukturer i samma utsträckning.

Trots att modern teknik ofta används för DNA-analys, kvarstår Feulgenfärgning som en grundläggande metod inom histologi, speciellt i fall där kvantitativa bedömningar av cellkärns-DNA är nödvändiga. Det kräver noggrann laboratoriehantering och precis hydrolysering för att säkerställa tillförlitliga resultat.