Ferrellcellen

Ferrellcellen är en stor skala atmosfärisk cirkulation i medel- till hög latitud, som verkar mellan ungefär 30° och 60° latitud i båda hemisfärerna. Den är en thermiskt indirekt cell i den så kallade trecellsmodellen och ligger mellan Hadleycellen närmast subtropikerna och Polar cellen mot polerna. Cellen bidrar till de typiska midlatsvindarna och till förekomsten av stormbanor i detta område.

I ytskikten kännetecknas Ferrellcellen av västliga vindar som transporterar luft poleward över kontinenterna från subtropikerna mot polerna. Luft som når ungefär 60° latitud tenderar att stiga i närheten av subpolära lågtrycksområdet, medan luften i högre troposfär ofta rör sig mot ekvatorn. Mot ytan återvänder luften i en sänkande process runt cirka 30° latitud. Denna struktur hjälper till att förklara varför kraftiga vädersystem ofta bildas i detta mellanområde och hur jetströmmar tenderar att följa cellens marginaler.

Ferrellcellen ses som en produkt av interaktionen mellan Hadley- och Polar cellerna samt av barokliniska processer. Den är mindre robust än Hadley- och Polar cellerna och påverkas starkt av temperaturområde och stormbana. Modellen förklarar de generella vindmönstren och stormbanorna i medelbreddgraderna, även om verkliga atmosfären uppvisar betydande regional variation.

Historiskt är Ferrellcellen uppkallad efter den amerikanske meteorologen William Ferrel, som utvecklade konceptet på 1800-talet. I modern meteorologi används den som en förenklad men användbar beskrivning av sekundära cirkulationsmönster som uppträder i samband med baroklinisk instabilitet.